tisdag 23 juni 2009

Familjeband?

Jag har en stor familj...som jag älskar över allt annat...och det är inte den traditionella familjen jag menar då...Ska berätta lite; har en mappa som betyder allt för mig, en moster som är totalt underbar, och hennes man är lika underbar, sen har jag två "småkusiner" som nu är 18 och 19 år, de har jag tagit hand om sen de var pyttesmå...Sen har vi nästa kusin med sambo och son som står mig nära, sen självklart P min blivande man och S min son...För dessa skulle jag göra vad som helst, även om jag inte alltid visar det utan är sur och vresig och kanske tom liiite snäsig. Älskar dem över allt annat!

Sen har jag en pappa....eller en man som är min pappa. Han ville inte se mig föränn jag var 3 år, sen har vi försökt bygga någon slags relation, det har inte gått så bra, han gifte om sig och fick en son när jag var 5 år. Frun e helt okej faktiskt, ganska så snäll och menlös.
Relationen har väl gått upp och ner, mest ner för min del. Jag är inte så förtjust i karln, han har konstiga värderingar och är en bitter man.
Sen i januari har han vägrat att prata med mig och jag vet inte varför, jag har vänt ut och in på problemet utan att hitta något svar.
Ikväll så sa min "bror" att han såg inte varför han skulle komma till vårt bröllop, och pappa har inte ens svarat, så ikväll har jag verkligen sett saker som de egentligen är, den sidan av familjen finns inte, och har nog egentligen bara funnits som dåligt samvete hos min pappa.
Så nu har jag tagit ett beslut, att inte lägga mer krut på detta, jag har avslutat ett kapitel i livet och måste gå vidare.

3 kommentarer:

Eva sa...

Jag hoppas att det passar med ett Grattis här..ett lite sorgligt men ändå rätt befriande grattis.

LivA sa...

Tack Eva, det var fasiken klockrent!

Anonym sa...

tänk på vad du har och bry dig inte om det som inte går att få!!!!! mig har du alltid kram: Moster Anna.